Reenstierna Abraham R., bruks-idkare och affärsman, d. 1690, hette ursprungligen Momma och uppfostrades först i Holland af sin äldre broder WillemMomma (seMomma 1). Denne of versände 1648 i och för affärer Abraham, då en helt ung man, från Holland till Nyköping. Några år senare öfvertog R., som från början visat sig som en i ovanlig grad förslagsrik, energisk och duglig affärsman, ledningen af Farna och Norns bruk i Västmanland. Här blef nu härden för en mycket liflig bruksverksamhet, då åtskilliga andra närliggande bruksegendomar dels arrenderades, dels inköptes. Bland dessa bruks tillverkningsgrenar uppräknas kanongjutning, tillverkning af grytor, pannor, mortlar, kittlar m. m. samt från 1669 stål-smide. Emellertid inskränkte sig R:s bruksverksamhet snart icke till Västmanland. Gemensamt med Jakob R. började han ett ännu mer storartadt affärsföretag, nämligen exploaterandet af de nyss af en bonde upptäckta järnmalmsstrecken i öfver-Torneå socken. Privilegier på bruksrörelsen meddelades af Bergskollegium 6 nov. 1652 och bekräftades af K. M:t 27 okt. 1653. Själf företog R. flera resor till de lappländska obygderna för att personligen ge bruksrörelsen fart. Under en af dessa resor färdades han uppför Torne älf, öfver Torne träsk och fjällen ända till hafvet, troligen den äldsta expeditionen af detta slag af en icke-lapp. (En tafla på Drottningholm, föreställande en man i ack ja åkande efter en ren, är enligt traditionen ett minne af denna färd.) Det första exploaterandet af Svappavaara nyupptäckta kopparfyndighet blef en följd af denna resa. Centrum för bruksverksamheten däruppe blef emellertid Kengis vid Torne älf, där ett helt samhälle med präst, skolmästare och äfven läkare genom denna skapades. Betydande arbeten utfördes med byggnader, flodupprensningar, väganläggningar o. s. v., af hvilka anläggningar rester ännu finnas. Som ett offentligt erkännande för denna storartade verksamhet adlades båda bröderna 1669 med namnet R. Den svåra kris, som framkallades genom kriget mellan Holland och Frankrike i början af 1670-talet. blef ödesdiger för företagen, hvilka för erhållande af de stora förlagslånen voro beroende af Holland. R:s stora plan att anlägga ett "realt" skeppsbyggen vid Stockholm kunde aldrig realiseras, och han måste snart afstå från förvaltningen af de västmanländska bruken. 1676 öfverlätos dessa åt stockholmsborgaren Claes Wilckens. Lapplands-verken drefvos ännu några år af brodern Jakob med R. som rådgifvare. Efter dennes död fingo bruken förfalla. Jfr P. Sondén, "Bröderna Momma-Reenstierna" (i "Hist. tidskr.", 1911).
2. Jakob R., den föregåendes broder, affärsman, f. i början af 1620-talet, d. 1678, hette vid sitt adlande (1669) Momma, var från 1647 etablerad som köpman i Stockholm och började där en grosshandelsaffär, som till följd af hans egna och brödernas vidsträckta affärsförbindelser blef den på sin tid troligen största i landet. Genom vinstgif-vande handel blef det honom möjligt att understödja bröderna Willems och Abrahams bruksrörelse. 1652 ingick han med den sistnämnde formligt kompaniskap, som bland annat ledde till anläggandet af järnverken vid Kengis och kopparverket vid Svappavaara i Torne lappmark. 1666 inköpte R. dessutom Norrköpings mässingsbruk. R:s rikedom och stora anseende föranledde 1667 drottning Kristina att åt honom med titel af "administratör" utarrendera af sina underhållsländer Gottland och ösel, hvilkas ekonomi sålunda ställdes under hans ledning. Med ifver bedref han utvecklandet af öarnas finansiella hjälpkällor. Skeppsvarf anlades vid Slite, dit holländska skeppstimmermän och arbetare införskrefvos, vidare anlades sågerier, ullspinnerier, väfverier, tjärbrännerier (på ösel) o. s. v. I Norrköping anlades dessutom ett saxsmide och en klädesfabrik. R:s rederirörelse var under hans välmaktsdagar så betydande, att han ensam egde ej mindre än 5 större, med kanoner bestyckade skepp samt egde del i ett sjätte. - Hela denna lysande ekonomiska utveckling hämmades emellertid af samma kris, som i början af 1670-talet störtade brodern Abraham. Gott-landsarrendet blef i stället för en källa till välmåga orsaken till, att det hela gick öfver ända. Då arrendesummorna icke punktligt betalades, uppsades detta arrende 1674 och, då ön 1676 eröfrades af danskarna, gick skeppsvarfvet med allt där sam-ladt dyrbart material förloradt. Det allmänna affärstrasslet i riket invecklade R. i en mängd processer, som slukade ofantliga summor. Följden var, att då R. afled, ställningen var sådan, att hans arfvingar nödgades förklara sig urarfva. Jfr P, Sondén, "Bröderna Momma-Reenstierna" (i "Hist. tidskrift", 1911).

Projekt Runeberg, Nordisk Familjebok 1915